MariAnne Lundback (hon stavar namnet så, inte Marianne)....såg hennes dödsannons i Eskilstuna Kuriren..
Hon är mamma till makens äldsta kamrat. De lärde känna varandra när makens familj kom till Sverige i början på 70-talet, kamraten var då 6 år, några år yngre än maken.
De kamperade ihop i vått o torrt många år, men sen började kamraten att missköta sig och har så fortsatt hittills. Så deras kontakt är nästintill obefintlig idag. Han kom förbi en lördagsmorron våren 04. Sen dess har vi bara sett han nån gång från bilen när vi varit i Strängnäs och i sånt skick att man inte vill ta kontakt. Tragiskt..Men vi har alla ett val o klarar man sig inte själv ur en livssituation finns det hjälp att få för de flesta.

 Men är ändå en person som betytt och betyder mycket. Vi skickade julkort när Anton var liten och en flickvän sa att han alltid har det med sig oavsett var han bor lr hur, det hade betytt jättemycket för honom att vi skickat det. Hans mamma var en kvinna med ett hjärta av guld. Fick höra för nåt år sen att hon var sjuk i KOL, de sista åren har hon inte bott hemma.

Vi köpte den här lägenheten av kamratens bror för lite mer än 20 år sen, märkligt hur samma personer återkommer på olika sätt i livets cykel.

Ska luska lite om var begravningen är så ska vi sända en blomma..i annonsen stod det inget om tid o plats. Men blomsterhandlarna brukar ha den informationen så man kan skicka en blomma utan att närvara.

Blev en ledsam avslutning på kvällen, tankarna går till hennes 8 barn och hur många barnbarn oh barnbarnsbarn det finns vet jag inte..

Vila i frid och i ro...