shit vad tiden går..men för snart 18 år sen då..vad hände då...jo jag hade nyligen märkt att jag var gravid...tog väl ett gravtest då man brukar göra det...ungefär där slutade min graviditet att vara normal...bara några veckor in i graviditeten började jag få små blödningar.
Första svängen in till sjukhuset fick jag åka hem, med strikta order att inte anstränga mig, ligga till sängs, endast gå upp för toalettbesök, de frågade tom hur nära sovrummet var toan...anledningen till att jag blev hemskickad var att Anton var dryga året bara..de tyckte att med ett så litet barn hemma är det inte så psykiskt lätt att bli inlagd.

Låg hemma en vecka ca och blödningarna avtog, fick lätta lite på restriktionerna, behövde inte vara sängliggande men fick inte lyfta eller anstränga mig..hur lätt är det..men det gick relativt bra.
Strax innan påsk, och påsken var tidig har jag för mig det året -92 var vi ut till Lundaskog...satt i kökssoffan och kände bara att nåt var jävligt fel..hade såklart vita joggingbyxor på mig...varför varför har man ofta ljus kläder på sig när man får en blödning??
Vi lämnade Anton kvar hos mormor och morfar, kommer inte ihåg om vi ringde akuten lr om vi bara åkte in..

Väl där blev jag undersökt lite halv haffsigt..med en diaognos typ..ja det är så tidigt i graviditeten så vi behandlar det här som ett kommande missfall och inte en för tidig födsel..inte vad man vill höra..
Jag blev kvar på akuten i ett undersökningsrum har jag för mig över natten med orden..jag vi gör inget för att vare sig förhindra lr påskynda händelseförloppet...men klarar du dig över natten skickar vi dig till Uppsala i morron bitti, för där tar de emot mycket för tidigt födda..
Där hamnade jag..långt hemifrån...kändes som väldigt mycket längre än de 18 mil det är..kunde lika gärna varit 180 mil...

När jag hade passerat och nu kommer jag inte ihåg veckorna men iallfall passerat gränsen för att kunna bli förflyttad till Eskilstuna där de skulle kunna ta emot barnet om det föddes..
Jag vet att jag frågade i Uppsala hur länge jag skulle bli kvar...för nånstnas trodde jag att jag skulle få åka hem..men en sköterska sa men flicka lilla du kommer inte komma hem innan du fått barn..och det kommer ju inte bli en 40 veckors graviditet..det skulle visa sig dröja ända fram till 1 september innan jag var hemma helt och hållet...med tanke på att jag åkte in i slutet av mars börja på april blev det en jättelång tid ju....

Det visade sig att moderkakan hade lossnat i nedre vänsterkant och så hade jag hål på fosterhinnan så jag hade konstant vattenavgång...brukar skoja när en del säger att ja för mig tog de 7 timmar från det att vattnet gick och barnet är fött...jag kontrar då med att från det att mitt vatten gick o barnet föddes tog det nästan 2 månader..men det bildas nytt fostervatten hela tiden..fast jag hade väldigt lite vatten visade det sig sen när Ida väl föddes.
Ett tag var det på tapeten att jag skulle skickas till LUND...LUND..vet ni hur långt hemifrån det är då? minst 1000 mil....men efter konsultationer så beslutades det att jag inte skulle dit. Men i Lund hade de en metod med att tillföra nytt fostervatten..men i samband med att man gör det är det en förhöjd risk att man föder...så det övervägdes för och emot...och efter nåt jätteavancerat ultraljud då tyckte de att det var bättre med lite vatten och försöka behålla barnet kvar så länge som möjligt, istället för att tillföra mera fostervatten och riskera att föda..för varje extra dag kvar i magen gjorde ju att lungorna på barnet mognade.

Jag tillbringade många storhelger på sjukhuset. När jag kom från Uppsala till Eskilstuna var det nån helg..de hade beställt mat till mig som jag åt i nån ankomsthall typ...jag höll på att börja grina när jag lyfte locket....kokt potatis, sylta, sill...o nåt mer...inget jag äter...åt lite potatis...
Vid midsommar vet jag att jag deppade ihop, dels för att Ida blev hastigt  försämrad efter ändå så pass lång tid efter sin födsel..hon föddes 15 maj så det var mer än en månad senare..men då sa jag till en sköterska att nu fan har vi tillbringat alla helger på sjukhuset...då sa hon..men du..jag lovar att julen firar ni hemma...ja alltid en tröst i bedrövelsen..

Om man tänker på tiden innan hon föddes och sen tiden från det hon föddes fram tills vi var hemma...så 1992 tillbringade vi många månader på sjukhus...vi blev helt utskrivna 1 september..
De hade sagt att man brukar få komma hem ungefär vid samma tidpunkt som beräknad födsel..och våran beräknade var 9 augusti..men vi fick inte åka hem då för Ida hade inte trasslat sig ur syrgasen än då..

Som sagt..åren går....och snart fyller den lilla damen 18...

C yaaa...